Inte säker på om du ska resa - bara gör det!

Följande reserapport skrevs av en GoXplore-deltagare från ett annat land och översattes automatiskt till engelska. Texten kan därför ibland vara lite otydlig.

Nu har jag varit hemma från Sydafrika i snart fyra veckor, och verkligheten har tagit tag i mig igen. Nu är det tillbaka till skolan, och det får mig att sakna Kapstaden oerhört mycket. Det var fantastiska tre månader och jag skulle aldrig ha varit utan dem. Tack så mycket för all hjälp innan jag åkte! Det hjälpte verkligen att ha någon att kontakta om jag hade några frågor, och jag fick även träffa någon som var på resa samma dag!

Efter dessa tre månader i Kapstaden är det inte svårt att se vilken tur vi har som bor i Norge. Men det har varit desto trevligare att se alla underbara leenden från barnen jag arbetat med, och hur glada de är trots att de är materiellt missgynnade. . Jag är helt säker på att detta är både en upplevelse och ett gäng minnen som jag kommer att bära med mig för alltid. Återigen, tack så mycket för all hjälp!

Jag hade turen att arbeta med tre olika projekt. De första fyra veckorna jobbade jag på en grundskola och hade datorbaserade matematiklektioner för elever som släpade efter. Jag jobbade sedan på en plantskola, innan jag flyttades till en skola för bl.a. funktionshindrade barn där jag arbetade i fem veckor. Det är bra att se att de blandar barn både med och utan funktionsnedsättning för att ta bort en del av det tabu detta är.

Jag har inte bara fått vänner för livet, utan också träffat människor som verkligen är vardagshjältar. De förtjänar allt beröm de kan få!

Jag bifogar ett litet resebrev nedan om min resa till Sydafrika:)

I början av oktober 2013 truppade jag upp på Gardermoen full av förväntningar om vad som väntade mig, men också mycket orolig för hur det här skulle gå. 20 timmar på ett plan för att tillbringa tre månader i Sydafrika utan någon jag kände – hur skulle det här gå?

Som tur var försvann de allra flesta bekymmer så fort jag kom ner. Underbara människor överallt, och känslan av att verkligen göra skillnad för samhället lugnade mig.

De första fyra veckorna jobbade jag på en grundskola där vi hade matematiklektioner på datorer. I Norge blir det problem när det är fler än 30 elever i samma klass – här hade de 50, utan att någon klagade. När det är så många elever är det såklart några som hoppar av och orkar inte följa lektionerna. Det var i första hand dessa vi hjälpte till med en-till-en undervisning. Under rasten lekte vi ute med barnen och det var uppenbart att de verkligen uppskattade det.

Efter fyra veckor i grundskolan fick jag jobba en vecka på dagis. Vi skulle ursprungligen vara där för att hjälpa lärarna, men de bara somnade så fort vi kom. Detta innebar att vi var tvungna att ordna allt för barnen! Det var allt från att göra potatisfrimärken till att göra smycken. Barnen var glada oavsett vad vi hittade på. Även om de – materiellt sett – inte har så mycket så har de galet mycket leenden och skratt. Och det smittar!

De sista veckorna av projektet arbetade jag på en skola för bland annat funktionshindrade barn. De valde att ha en blandad skola, lite för att utmana tabut att ha ett funktionshinder i Sydafrika. Det värmde i hjärtat att se att barnen inte hade några problem med att leka med varandra, utan kunde fungera hur bra som helst trots att de hade olika utgångspunkter!

Alla dessa platser (med undantag för lågstadiet, som låg i utkanten) låg mitt i de fattigaste - townshipen. Familjerna bodde i små skjul, med alldeles för många människor, och delade toalett med tre eller fyra andra familjer. Skräp flöt omkring och lukten av bränt gummi och rostade tjurhuvuden fyllde luften.

På eftermiddagen när vi hade slutat arbeta i townshipen fick vi en grupp ungdomar på besök. Dessa skulle vi lära oss att surfa och simma. De bodde också i townshipen och fick en välkommen paus genom att komma ut lite. De allra flesta var ganska rädda för vatten, och höll fast vid oss när vi gick i poolen. Det var otroligt att se hur stolta de var första gången de lyckades flyta på rygg. När det kom till surfträningen fick alla vi volontärer en timmes surfträning ensamma först. Med våtdräkter och gott mod gick vi ut i det 12 grader kalla vattnet. Efter en timme ensam fick vi en ung person att ta hand om också. De var otroligt glada över att få möjligheten att lära sig surfa och deras leenden blev bara större och större ju längre tiden gick.

Det var fantastiska tre månader i Kapstaden och jag skulle aldrig vara utan dem. Bara att se leenden som lyste upp varje gång vi kom och hur tacksamma de var visade hur mycket du faktiskt betyder för dem. Jag hade möjlighet att åka på en tredagars rundtur i Kapstadsområdet och se allt det fantastiska som denna region har att erbjuda. Vinprovning, Godahoppsudden, pingviner och sälar var bara något av det vi fick se. När man bor så nära varandra som vi gjorde blir man vänner väldigt snabbt, och de vänner jag fick där nere kommer jag definitivt att fortsätta att hålla kontakten med. Två av dem har redan besökt Oslo, och två andra kan komma hit till den 17 maj!

Om du är osäker på om du ska resa – gör det bara! Du kommer att ha minnen för hela livet, och det är en upplevelse du aldrig kommer att få i Norge. Jag kommer definitivt tillbaka!

Jag skrev också en blogg under min vistelse, så om du fortfarande är tveksam - ta en titt här och se hur bra jag hade det: http://martinehaugen.travellerspoint.com/

Reseberättelser från 2013 (Översatt)

Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Volontär Sydafrika.