Isabelle volontärarbetade med lejon på Victoria Falls
Jag heter Isabelle, fyllde 19 under min tid i Vic Falls. Jag är en person som älskar att resa och träffa nytt folk. Det här var min första resa utan någon familjemedlem och jag är säker på att jag kommer göra en liknande resa igen (om inte en tillbakaresa till det underbara gänget i Vic Falls jag precis lämnade bakom mig). Jag skulle stannat på lejonprojektet i fyra veckor, men kände efter tre att jag inte var redo att åka, så jag förlängde ytterligare två veckor, så sammanlagt var jag på projektet ii sex veckor.
Välkommen hem, hur har du haft det på lejonprojektet i Vic falls, Zimbabwe?
Tack! Det har varit sex helt underbara veckor. Att lämna projektet, folket och Vic Falls var en av de svåraste sakerna jag någonsin behövt göra. Att träffa lejonen var underbart och efter några veckor har man fått en personlig koppling till alla lejon. Mot slutet inbillar man sig att även lejonen känner samma sak, då de kommer springande mot stängslet när man själv står utanför och vill gosa, och de lyfter på benet när de ligger på marken och vill bli klappad på magen. Alla människor som arbetar vid projektet är också allt för härliga!
När du landade i landet, var det någon som hämtade upp dig?
Ja, Nathan (vet inte exakt hans titel, men typ projektledare. Han tog hand om oss volontärer) hämtade mig och en till svensk tjej från flygplatsen. Det var dock inte en upplevelse fylld av lika många tårar som när han sex veckor senare skjutsade oss tillbaka till flygplatsen för att lämna av oss där! När han hämtade mig stog han där med en lapp med mitt namn, och när vi presenterat oss fick jag en flaska vatten (det var då ca. 40 grader ute, så vattnet räddade min dag). Sedan körde vi till lodgen där vi skulle bo och vi hade en kväll tillsammans med de andra volontärerna, innan vi på måndagen började jobba.
Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Jag läste flera bloggar, skrivna av folk som varit på projektet, så jag visste hur dagarna såg ut osv. Under de månaderna jag gick och väntade på att få åka iväg hann jag även googla projektet, gå med i ett flertal facebookgrupper och såklart läsa igenom GoXplore´s hemsida några hundra gånger. Att jag hade så bra kontakt med Camilla, som jobbar på GoXplore och hjälpte mig med alla förberedelser, var också skönt. Stort tack till dig!
Du valde att volontärarbeta i 4 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Nej, men det finns ingen lagom tid. Man känner sig aldrig redo att lämna projektet! Jag är otroligt glad över att jag förlängde två extra veckor. Den första veckan lär man känna alla människor och lejonen, och efter det vill man inte åka därifrån! Efter fyra veckor kände jag att jag gjort det mesta man kunde göra, men jag kände mig ändå inte redo. På söndagarna har man en ledig dag och det är under den man oftast gör aktiviteter utöver projektet, t ex. rafting (man kan såklart ta ledigt från projektet om man vill göra aktiviteterna någon annan dag, fast det vill man inte för man vill spendera så mycket ti som möjligt med lejonen). Jag är glad att jag fick sex sådana dagar, så jag även han slappa några dagar och gå till ett cafè i närheten!
Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?
Varje dag var vi ute på Client walks, där vi tog ut lejonen i bushen och träffade clients (turister som betalar för att få träffa lejonen en stund), som fick gå med lejonen och knäppa lite kort. Under dessa Client walks gick vi med och såg till att allting gick som det skulle. Vi fick även hjälpa till med att knäppa kort och förklara varför vi var där, varför vi behövs osv. Varje morgon hade vi även papper med oss, där vi varannan minut skrev ner vad lejonen gjorde. Detta för att lejonen som bor där senare ska placeras in i nya flockar och då jämför man lejonens personlighet ( t ex. om lejonet är lat eller liknande), och så parar man ihop lejonen som skulle passa bra ihop som en flock.
Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Två gånger åkte vi ut till en nationalpark för att räkna djur. Vi satt i en bil som åkte igenom denna park och så antecknade vi hur många djur vi såg. Detta tog några timmar, så vi stannade även för frukost och lunch. Jag fick se många djur, såsom giraffer, impalas, kudus, och fler djur jag inte vet vad de heter på svenska. I bushen, dit vi tog lejonen, fick vi även se bufflar och elefanter. I staden sprang det omkring massvis med babianer och även vårtsvin kunde man få se ibland. Löst gick även åsnor och kor. Vi åkte även ut på natten en gång, för att leta djur. Dock så såg vi bara en impala, en gam och en hyena, men vi hade mysigt ändå!
Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Vi klev upp och åkte iväg till lejonen kl. 06.20. Jag är en kvällsmänniska, men att börja tidigt störde mig inte ett dugg då jag visste att jag skulle iväg och jobba med dessa härliga människor och de underbara lejonen! Det tog ce. 10 minuter att komma till Masuwe, där vi jobbade. Vi drack lite kaffe och te innan vi gick på dagens första client walk. Efter två timmar åt vi frukost. En timme senare hade vi en annan aktivitet. Det kunde vara en lektion om historia, kultur, språk (vi fick lära oss flera ord med klick-ljud i!), spindlar och ormar eller om hur man kan använda träd som t ex. läkemedel. Man kunde även få umgås med lejonen utan clients, tillverka vandringspinnar, eller åka till en lokal skola och hålla i en kort lektion (detta gjorde man såklart i grupp). Efter denna aktivitet åt vi lunch och sedan åkte vi tillbaka till stället vi sov på, för en lunchrast. Sedan åkte vi tillbaka till Masuwe och jobbade i två timmar till, för att senare åka tillbaka och äta middag. På kvällarna bara umgicks vi och hade det mysigt!
Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Ja, jag hade väl kanske inte förväntat mig så mycket då jag inte riktigt visste hur lejonen skulle vara, men vi fick klappa och umgås med dem vaje flera gånger om dagen. Som sagt, man känner verkligen att man får en personlig koppling till varje lejon.
På projektet i Vic falls får man ju även hjälpa lokalbefolkningen (skola, barnhem), kan du beskriva hur detta var, hur länge och hur många dagar per vecka man gjorde detta?
Vi åkte till ett barnhem i närheten, ca 1,5 h varje lördag. Det bor sex barn på detta barnhem, men många barn från samhället kom och hälsade på, så det var ett stort gäng med barn där när vi hälsade på. En gång höll barnen även en egen talangtävling som vi fick komma och kolla på. De dansade och sjöng och jag måste säga att de har enorma talanger! Varje gång vi kom till barnhemmet sprang alla barnen fram till oss för att välkomna oss och de älskade att fläta våra hår (detta var dock väldigt smärtsamt, men det gjorde inget!). Alla volontärer gick därifrån med ett stort leende på läparna, varenda gång vi varit där!
Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Maten var mycket bättre än jag väntat mig att den skulle vara! Vi åt en väldigt engelsk frukost på morgonen och till lunch fick vi t ex. fish and chips, pizza, pasta eller så. Middagen bestod av kött och ris, eller potatis. Att få vegetariska alternativ gick helt utan problem!
På lördagkvällarna gick de som ville ut till en lokal bar, vilket jag inte hade väntat mig. Jag hade inte med mig några finkläder, men jag fick låna av andra volontärer. Hade önskat att jag visste att vi skulle ut så pass mycket som vi gjorde, så jag hade kunnat ta med mig passande kläder, smycken osv. Men detta var grymt roliga kvällar och alla volontärer kom så nära varandra!
Projektet i helhet var mycket bättre än jag förväntat mig, på alla sätt! Det var en tjej som varit på projektet i två veckor när jag kom dit, och var där ytterligare två veckor. Sedan skulle hon åka till ett annat projekt i Zimbabwe, men hon saknade det här projektet så mycket att hon kom tillbaka igen efter mindre än en vecka!
Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Mycket bra, jag har aldrig känt mig osäker. Vi fick inte gå ensamma ute på kvällen. Detta var inte pga. tjuvar eller så, utan för att man kan stöta på en arg elefant eller buffel och det vill man inte! Säkerheten är ingenting att oroa sig för.
Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Jag ogillar den frågan skarpt, för det går verkligen inte att svara på! Alla stunder med lejonen var underbara och varje stund med dem var underbar. En tjej som var på samma projekt som mig träffade en kille som bodde i Vic Falls. Det gav oss en möjlighet att resa runt i staden mer än de andra. Vi åkte till en flod och badade, hade en barbeque och fick se massvis med vackra platser runt omkring.
Under promenaderna var man tvungen att ta med en promenadpinne. Under min första vecka fick jag en handgjord pinne av en man som jobbade där, Gift. Denna pinnen blev min kära pinne som jag aldrig släppte. En dag skulle jag åka och hålla en lektion i en lokal skola, och under tiden tog en av de nya volontärerna min pinne, och lyckades tappa bort den! Töntigt nog blev jag besviken, det hade varit min kära pinne i många veckor och vi hade varit med om mycket tilsammans, fanns på oändligt många bilder tillsammans (Min kärlek till pinnen var stor, men jag måste erkänna att jag överdriver lite). Men några dagar senare kom en kille på projektet fram och gav tillbaka min älskade pinne. Detta var en höjdpunkt, och jag släppte aldrig min kära pinne igen! (Försöker få det att låta som en kärlekshistoria, jag hoppas ni känner vilket känslomässigt, kärt återseende detta var!)
Upplevde du Zimbabwe som säkert land att vistas i?
Denna fråga kanske jag råkade svara på tidigare, men som sagt; Säkerheten är ingenting att oroa sig för!
Vilket är det bästa minnet från resan?
En speciell händelse jag fick vara med om där borta var min födelsedag. En kvinna som jobbar vid projektet varnade mig i förväg att det är tradition att kasta ner födelsedagsbarn i poolen, men jag tvivlade på att de skulle göra så mot mig. Den 19e november, på min födelsedag, gick jag till middagsbordet och de andra volontärerna hade dukat fint, med ballonger, fina servetter och de hade gjort det jättefint! Vi åt middag och efteråt bjöd de på tårta. Men innan vi åt tårta kom kocken och en volontär och lyfte upp mig. Jag förstod genast vad som väntade, men det gick inte att muta dem till att inte göra det. Några sekunder senare låg jag minsann och flöt i poolen! Men T.I.A (This is Africa), jag torkade snabbt och när jag fick tårta blev jag glad iallafall! Det var helt klart den bästa födelsedagen någonsin!
Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Utan att tveka! Det vet jag att alla volontärer som var på projektet samtidigt som mig skulle. Jag har fått vänner för livet och kommer garanterat åka tillbaka till Zimbabwe igen!!
Reseberättelser från 2013
Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Victoria Falls.