Volontärarbete i Zimbabwe

Följande reserapport skrevs av en GoXplore-deltagare från ett annat land och översattes automatiskt till engelska. Texten kan därför ibland vara lite otydlig.

Reseskildring av lejonuppfödning och Victoriafallen

Åkte hem från Zimbabwe idag, efter att ha tillbringat de senaste sex veckorna vid Lion Breeding och Victoria Falls i Zimbabwe. Tack, x-plore, för att du gav mig möjligheten att resa till Afrika för att arbeta med lejon! Jag åkte ner den 29 maj 2005, upprymd över vad som skulle möta mig i Zimbabwe; skulle jag se en armé av vapendrabbade män som skulle kidnappa mig och kasta mig i en bur med lejon??

Lejonuppfödning

Eh..Nej?? När jag kom till Bulawayo flygplats (eller ska jag säga flyga...skjul?) var de första människorna jag träffade ett par rika amerikaner, som hade anlänt i deras privatjet (avundsjuk) Den andra personen jag träffade var Jo, en annan volontär , som jag skulle tillbringa natten med i Bulawayo.

Efter en kort väntan i Gweru blev vi upphämtade av Talana, som är personen som tar hand om oss volontärer, och introducerades för personalen och andra volontärer. Vi serverades sedan lunch, som vi äter nästan under bar himmel, längs ett långbord med halmtak över. Senare på eftermiddagen visades vi runt och fick hälsa på lejonen för första gången, vilket var lite konstigt... Det är inte varje dag man får chansen att hälsa på lejon ansikte mot ansikte i Afrika!! Ta det lugnt, de introducerade oss först för den allra yngsta, Phoenix och Penduka, som var 3 månader gamla. Därefter träffade vi Achilles och Athena, 6 månader gamla, och Apollo, Ashanti och Aerial (kallade 3A's), också 6 månader gamla. Dessa lejon bodde faktiskt på campingen, de 3 A:n fungerade som vakthundar för chefen som faktiskt bodde i ett hus inne i lejonhöljet!

Dessutom har de Kwali, Kenge och Kwezi, 6 månader gamla (de 3 K), och Luke, Mel och Mufasa, cirka 1 ½ år gamla, och Amber och Arthur i samma ålder, och Amy och Elsa, också 1 ½ år. gammal. Vi kan faktiskt besöka alla dessa lejon, för de är inte fullvuxna förrän de är ca 4 år gamla, och är därför fortfarande i lekstadiet, inte ät-du-stadiet!

Måste nämna att det faktiskt var totalt 16 frivilliga som arbetade för Lion Breeding, jag förväntade mig inte det här alls, jag förväntade mig att vi faktiskt skulle bo i bushen och att jag skulle vara helt ensam, omgiven av buskmän... Men det var faktiskt civiliserat och jag har aldrig ätit så mycket som jag gjorde där! De flesta av de andra volontärarbetarna var från England och Skottland, en från Kanada och en från Belgien.

Det var dock lite läskigt att vi en kväll hade ett möte och fick höra av chefen att BBC hade berättat över nyheterna i England att det rådde matbrist i Zimbabwe och vi blev ombedda att skriva under att vi faktiskt var ok. .. Men förutom det och det så kom polisen en dag för att besöka parken och vi blev tillsagda att hålla en låg profil för de ville inte att för många vita arbetare skulle dyka upp och vi blev tillsagda att ljuga när vi kom till Bulawayo flygplats och säga att vi inte skulle jobba i Zimbabwe utan bara vara turister, vi hade inga skrämmande upplevelser med myndigheterna.

Vår dag började halv åtta eller sex. Så vi gick upp vid halv sju, och jobbade till halv tio, då vi åt frukost. Sedan jobbade vi igen från 10 till halv två, lunchrasten varade till halv fyra, då jobbade vi igen, till halv sju. Guideträffen och mötet för oss volontärer var från halv åtta till sju, middagen serverades klockan sju och var en trerätters!! Fantastisk middag!! :) :) Och vi var så trötta efter maten att vi möjligen gick och satt vid brasan en liten stund innan vi gick och la oss runt 8-tiden.

Höjdpunkter i lejonuppfödningen:

• Sitter runt brasan på kvällen, efter middagen, behagligt trött efter allt du gjort hela dagen, med gott samvete för att du faktiskt har jobbat och åstadkommit något, koppla av med en rök och rom och cola
• Rädda en gäst från att bli påhoppad av ett lejon när du var ute och promenerade
• Se solnedgången över floden som rinner förbi utanför campingen, mörkret sänker sig och hör inte ett ljud, med vetskapen om att det är vad livet egentligen handlar om och att du är en stor del av det hela
• Se en av lejonarbetarna jaga bort 3 lejon (Luke, Mel och Mufasa) från att äta vattentanken vi tog med för att ersätta deras vatten med
• Åk en tur i parken och se giraffer, zebror och impalor springa runt

Det som var mindre bra med att jobba i Lion Breeding var att det rådde bensinbrist i Zimbabwe och att folk faktiskt köade i dagar för att få bensin. Därför fick vi aldrig åka in till stan (Gweru stad, ca 15 minuter bort med bil) om det inte var absolut nödvändigt. Vi blev väldigt isolerade på campingen vilket var trevligt, men jag ville se lite mer av Zimbabwe.. Därför valde jag att åka till Victoriafallen och förlänga min tid som volontär där.

Victoria faller

Efter att ha tillbringat 4 veckor i Antelope Park bestämde jag mig för att förlänga min tid som volontär med 2 veckor i Victoria Falls. Jag och två andra transporterades med bil, vi fick faktiskt sitta i en bur bak i en bil!! (Bilen brukar användas för att transportera lejon...) Det tog 8 timmar att komma dit.. Då hjälper det med choklad, kex och en varm jacka, samt vilopauser längs vägen... I Victoria Falls situationen var annorlunda, de hade färre lejon, totalt 9, de yngsta (Becka, J-Leigh och T-jay), var 3 månader gamla och fick matas med nappflaska! De äldsta, Casper och Cleo, var cirka 9 månader gamla. De 4 M:na (Muti, Mamba, Mambo och Mampara) var 6 månader gamla och ganska "stygga"... Du kan riskera att plötsligt få ett lejon på ryggen... (Mampara). Det hände faktiskt en av gästerna! Hon skrek men var efteråt faktiskt stolt över att revan i hennes byxor kom från ett lejon...

Dessutom var det färre volontärer där, bara 5 andra förutom mig.. Och vi bodde inte bredvid lejonen, vi bodde i Victoria Falls town, där vi kunde gå på barer och träffa turister från hela världen. Så vi gick upp kvart över 5 varje morgon, och transporterades med minibuss (ca 20 minuter att köra) till Masuwe Safari Lodge som var ett slags hotell. Lejonen bodde i burar en bit bort (ca 5 minuters promenad). Dessutom jobbade vi bara med lejon i Victoriafallen, vilket var mindre bra då man blev ganska uttråkad efter ett tag... Vi tillbringade hela dagen i Masuwe, och blev hemkörda ungefär halv sju på kvällen.

Vi fick en ledig dag i veckan för att se själva Victoriafallen och göra aktiviteter, vilket inte räckte för att få allt gjort! (Sky jump, forsränning, ravinsving, helikoptertur, sjöflygtur, solnedgångskryssning...)

Höjdpunkter från Victoriafallen:

• Jaga efter vilda lejon genom att följa fotspår i sanden och bli tillsagd att inte göra ett ljud eftersom lejonen kunde höra oss och vi hade ingen aning om var de gömde sig (som tur är hittade vi aldrig lejonen!!)
• Titta på solnedgången från Safari Lodge och se bufflar och elefanter dricka vatten från vattenhålet medan du njuter av öl och gratis snacks
• Se Victoriafallen, över kanten och rakt ner för klippan, känn draget och känner faktiskt för att hoppa rakt ner! Man är så attraherad av vattenmassorna och naturens krafter att det är helt läskigt....
• Åt middag på Boma, en lyxrestaurang där vi målade ansikten och spelade trummor under middagen! De hade också en buffé där vi fick chansen att välja kött från vårtsvin... (Jag är tyvärr vegetarian och äter inte kött...)

Så jag har haft det jättebra i Afrika. Jag kommer definitivt tillbaka hit en dag för att se mer! Jag utbildar mig till veterinär och det ger mig en unik möjlighet att jobba med vilda djur där nere. För människor som är rädda för att åka till Zimbabwe, var inte, du kommer att bli så väl omhändertagen! När det gäller lejonen; det tar lite tid att vänja sig vid dem, men när det väl är klart är det inga problem. Du kommer att ha en fantastisk vistelse i Afrika!!

Hälsningar, Marianthe, nu beroende av Afrika...

Marianthe, deltagare i Lion Breeding Project och Victoria Falls Project i Zimbabwe 2005

Reseberättelser från 2005 (Översatt)

Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Lions, Rhinos and Elephants & Victoria Falls.