Eva var volontär i Costa Rica

I oktober 2013, innan värsta vintermörkret började dra ihop sig, läste jag i Tara om volontärresor och jag tänkte att det ska jag göra. Jag har arbetat länge och var lite trött så jag ville göra någonting annat. Jag har alltid haft en dröm om att jobba utomlands och vara borta en längre tid så jag började kolla priser och upplägg. GoXplore verkade bäst och mest prisvärd, två veckor spanska och sedan valfritt volontärarbete i fyra veckor.

Jag tog två månaders tjänstledigt och chefen tyckte det verkade jättespännande. "Alla" säger att de vill göra en sådan här resa men gör det sällan.

Nu är jag 62 år gammal men i bra skick, hade lite förkunskaper i spanska och har rest mycket tidigare. Jag valde Costa Rica för jag har varit där tidigare på rundresa 2010 och ville förbättra min spanska.

Den 8 februari åkte jag och blev mött på flygplatsen och skjutsad hem till värdfamiljen. Eget rum och toalett. På måndagen började skolan och det var verkligen professionellt upplagt. Små grupper, bra lärare och underbar personal på CRLA.

Lektionerna var måndag-torsdag så nästa helg tog jag bussen till Manuel Antonio som är en liten badort och nationalpark. Tre timmars resa: 9040 colones t&r, (1000 colones c:a 12 kr) hotel 120 US dollar, nationalpark 10US dollar. Underbart ställe, så vackert, stranden i nationalparken gudomlig annars kan vågorna vara lite höga.

Sedan besökte jag Guldmuseet och Barnens Museum. Båda mycket sevärda. Bra utställningar.

San Jose som stad är inte så mycket. Det finns gågator i centrum med samma utbud som överallt. Ett virrvarr av arkitektur och rätt så slitet. Många skoaffärer. Bussar fungerar perfekt och män reser sig upp för kvinnor! Folk är hjälpsamma. Jag träffade inte någon otrevlig person på sex veckor.

Nästa helg tog jag en färdig utflykt till vulkanen Irazu och Orosi Valley. Det är landets bördigaste del och så otroligt vackert och grönt.

Två veckor "jobbade" jag på en Montessori förskola. Det var inte mycket jobb för barnen var så ordentliga men intressant att jämföra med svensk förskola.

Sedan vill jag se den karibiska kusten och Cahuita så jag tog buss igen men den här gången fick man stå i kö tidigt på morgonen och ta taxi till busstationen. Det kostade 9340 colones t&r. När jag kom dit höll jag nästan på att vända om direkt. Det var två gator och det var allt. Okey jag stannade en natt på ett övergivet hotell, åt en underbar frukost med massvis med frukt, tog en snorkeltur och var sedan frälst, så mycket fiskar. På eftermiddagen hyrde jag en cykel och byn blev plötsligt väldigt trevlig. Bussturen till karibiska kusten är nog den vackraste. Det är så grönt och frodigt med höga gröna berg i bakgrunden och bananlångtradarna som stånkar upp för backarna och ingen tänker på omkörningsregler.

Nu var det dags att byta volontärarbete. Jag ville till kusten och valde Montezuma och skolan i den lilla byn Cabuya. Vägen dit blev med buss och färja. Att resa med buss var väldigt smidigt för bagaget är kvar på samma buss hela tiden. Den här gången var det ingen som mötte och ingen buss söndag eftermiddag Jag hade tur då en gammal dam skulle till samma ställe och erbjöd mig lift. Alla känner varandra. Nu fick jag dela rum med två ungdomar, en norsk tjej och en belgisk kille men det gick bra. Det har faktiskt inte varit några problem med att jag är äldre. Volontärerna är oftast i 20 årsåldern och från hela världen.

I Cabuya finns det en väg och det var torrperiod och fyrhjulingarna river upp damm så det var fruktansvärt dammigt. Stranden består av rev och det är tidvatten så det krävs badskor men vattnet är klart. Det var minst 38 grader så svetten bara rann konstant. Värdfamiljen var otroligt vänliga. Maten består mest av ris och bönor så det blir man lite trött på men man kan dricka underbara smoothies. I Cabuya tar man lokalbussen som går 5 ggr om dagen till Montezuma som har lite restauranger. Som volontär arbetar man bara 4 timmar om dagen så det finns mycket tid på eftermiddagarna att åka och bada eller bara ta det lugnt.

Besökt Isla Tortuga heldagsutflykt 25US dollar med lunch och snorkling.

Jag har badat i Las Cascadas

Besökt nationalparken Cabo Blanco, Costa Ricas västligaste spets och grundad på 50-talet av en

svensk. Jag blev förvarnad om att det var en strapatsrik promenad på 4 timmar och att man behövde

mycket vatten, och det var sant. Trodde aldrig jag skulle orka tillbaka men det var vacker skog och helt orörd. Såg en hjort och vrålapor. Stranden ljuvlig.

I Montezuma badade jag också i en floddamm mycket uppfriskande för värmen var lite jobbig.

Som helhet har det varit en fantastisk resa. En lågbudgetvariant för man bor hos en familj eller delar rum med andra. Folk är vänliga och jag har aldrig i något land sett så rena toaletter. Man spolar inte ner papper och det finns bara kallvatten att duscha i. Det är lätt att åka buss och jag har aldrig känt mig rädd men jag är ju inte ute och röjer på nätterna. Visst blev jag magsjuk en gång men då hjälpte min "mama tica" mig och kokade risvatten. Fast jag är äldre har jag inte fått höra det. I skolan fanns det en del äldre elever men de volontärarbetade inte. Jag har rest ensam vilket jag ser som en fördel för då blir man tvungen att prata spanska och man träffar alltid folk att prata med, costaricaner eller andra backpackers från hela världen. Resan har varit väldigt välorganiserad – man blir mött och lämnad på flygplatsen, väl mottagen av värdfamiljerna, informerad i skolan. Costa Rica är ett relativt välutvecklat land och visst finns det fattiga människor och det är inte billigt utom buss och kaffe. Man slipper mycket krimskrams och försäljarna är aldrig påflugna. Naturen är fantastisk och trots torrperiod grön. Om man inte tidigare varit i landet rekommenderar jag att åka till Monteverde och regnskogarna där och Manuel Antonio för dess vackra solnedgångar.

Eva Bäckström

Läs mer om Volontärarbete i Costa Rica

Reseberättelser från 2014

Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Volontär Costa Rica.