De bästa två månaderna i mitt liv

Zambia, Livingstone 7 juli. Jag landar på flygplatsen i Livingstone, jag tillsammans med 24 andra volontärer från hela världen anländer denna dag. Jag tror att alla är lika exalterade som jag, men vi är välkomna och körda till det som ska bli vårt nya hem ett tag, för mig blir det mitt hem i två månader. Det var fantastiskt att komma till Zambia och i slutet av min vistelse var det som att jag var hemma, åtminstone kändes det så.

Projektet jag hade valt var deras hälsoprojekt, jag valde detta då jag är utbildad sjuksköterska och letade efter nya erfarenheter, dessutom ville jag med egna ögon se hur de fungerar och vilka utmaningar de har i ett u-land. Du behöver inte ha så mycket erfarenhet av hälsa om du vill arbeta med detta projekt. Den första dagen får du en grundlig introduktion om dina arbetsuppgifter, de åtgärder vi vidtar och de vanligaste sjukdomarna i Zambia. Dessutom har du alltid någon från African Impact med dig på projekten. Jag vet inte hur jag ska ta fram upplevelser från två månader i en reseskildring, men jag ska försöka ta fram det som har varit de starkaste och mest minnesvärda upplevelserna för mig. För det är starkt att jobba med ett hälsoprojekt i Zambia.

Jag lärde känna klinikerna runt Livingstone väl, här hjälpte vi och tog emot patienterna som kom och tog deras blodtryck, puls, temperatur, längd och vikt. Mitt rekord var 124 patienter på två timmar. På några kliniker gjorde vi även malariatester och fick ta del av HIV-tester. För övrigt är 1 av 3 personer i Livingstone hiv-positiva. Många av klinikerna är underbemannade så de har ett stort behov av att vi finns där för att hjälpa till. Vi hjälper även till i laboratorier och "under 5-kliniken". När man hör "under 5 clinic" kan man tänka sig 40-50 supersöta barn under fem år som man måste väga för att hålla koll på eventuell viktnedgång, man kan också tänka på mammornas skratt när vi frenetiskt försöker att ropa ut barnen med en artificiell, och kanske inte så framgångsrik, zambisk accent. Lyckligtvis blev det bättre med tiden.

Utöver alla kliniker vi besökte var en del av projektet även "hembaserad vård", där vi tilldelades ett område och patienter att besöka. Det här var mitt favoritprojekt. Du kan tänka dig att gå runt i en stad i Zambia, besöka människor i deras hem, gå från hus till hus och hjälpa människor som av olika anledningar inte kan gå till kliniken, eller som inte behöver gå till kliniken för att du kom till dem. Du träffar människor som är hiv-positiva, har tuberkulos, människor som har fått en stroke, du träffar många barn med utvecklingsstörning, du rengör sår, ger medicin, ger råd och är en medmänniska. Man kanske tror ibland att man ger lite, men för dessa människor är det fortfarande mycket och de är så otroligt tacksamma.

Deras tacksamhet är något vi alla behöver lära oss av. Några plåster och ett bandage är värt mycket i Zambia, och glädjen i barnens ansikten när man tar fram vitaminbjörnar är oförglömlig.

Det finns också ett äldreboende i Livingstone som vi har turen att besöka, och de har turen att ha oss där. För de har inte så mycket. Vi hänvisar dem till kliniken när de behöver det, och följer upp dem när de har varit där. Med vatten blandat med socker och salt har vi "livets vatten", som de kallar det, vi hjälper till att servera frukost och ta hand om sår. Och jag tror att de dagar vi är där är veckans höjdpunkt för många. Utöver förmiddagsprojektet är vi där även på eftermiddagen, då vi spelar uno, bingo, minns och lottar. Vi har även med oss böcker som de kan läsa eller bara titta på bilder. De små sakerna som vi tar för givet blir viktiga i Zambia.

Tyvärr finns det fortfarande mycket stigma och skam när det kommer till hiv i landet. Det är många människor som behöver utbildning och stöd för att kunna klara av sjukdomen och leva med den på bästa möjliga sätt. Som volontärer i hälsoprojektet håller vi därför föreläsningar i ämnet, både på skolor, universitet och i fängelset i Livingstone. Alla som deltar i kursen är otroligt engagerade och villiga att lära sig, de ställer många frågor på vägen. Dessa kurser är otroligt viktiga, både för att begränsa stigmat och för att få patienterna att förstå vikten av att ta medicin resten av livet, eftersom många slutar med medicin. På min sista dag på projekt hade jag turen att åka till fängelset för att dela ut diplom till de som klarat provet. Vi var otroligt spända och kanske lite nervösa innan, men vi träffade otroligt många trevliga människor, både män och kvinnor, i olika faser av livet. Vi tog med saft, bullar och sylt för att de som deltagit skulle få lite firande och jag glömmer aldrig glädjen de visade när de fick diplomet. De visar mycket glädje i Zambia, och denna glädje sprider sig till alla som har turen att besöka landet.

I två månader har jag hjälpt människor både i början och i slutet av livet, människor i glädje och människor i sorg. Jag har gett mycket av mig själv, men det jag sitter kvar med är att jag också har fått otroligt mycket tillbaka.

Livingstone har också otroligt mycket spännande saker att erbjuda, och helgerna ägnades åt bungyjump, forsränning, safari i Botswana, promenader med lejon och geoparder och ridning på elefanter på makuni big 5, vandringssafari i mosi-o-tunya nationalpark , flodkryssningar vid zambezi och sist men inte minst fick jag se de mäktiga Victoriafallen från både Zambia och Zimbabwe.

1 september lämnar jag Livingstone och Zambia. Jag sitter kvar med så många upplevelser som jag aldrig hade kunnat drömma om. Jag har fått vänner för livet, jag har gråtit och jag har skrattat och jag har upplevt känslan av att känna mig hemma i ett främmande land. Jag har haft de bästa två månaderna i mitt liv och jag längtar tillbaka varje dag. Stort tack till African Impact och GoXplore för allt jag har fått uppleva och alla underbara människor jag har fått träffa. "

- Katja