INGA PROBLEM
Följande reserapport skrevs av en GoXplore-deltagare från ett annat land och översattes automatiskt till engelska. Texten kan därför ibland vara lite otydlig.
HAKUNA MATATA
En gång i tiden var det en 19-årig tjej som drömde om att förlora sig själv i "Lejonkungen"-filmerna, om att uppleva världen och nya kulturer. Hon var äventyrlig och var hungrig efter en smak av resten av världen. Efter lite research på nätet bokades en resa till Afrikas pärla – Kapstaden. Den här tjejen är jag; Iselin Thorvig 19 år från Stavanger.
Datumet är 9 juli 2014. Resväskan är packad, biljetterna i mina händer och mitt huvud är fullt av nyfikenhet och frågor. Ensam som den oskyldiga 19-åriga flickan från Stavanger som jag är, åker jag till andra sidan jordklotet för att uppleva en helt ny kultur, ett nytt samhälle, "de fattiga barnen i Afrika" som vi alla har hört talas om, och inte minst att få hjälpa till i det här samhället.
Planet går, tankarna flyger i takt med vinden och nu efter x-antal timmar med flyg, buss och bil möts jag på flygplatsen i Kapstaden av en vänlig chaufför som tar mig till frivillighuset där Jag kommer att spendera mina kommande 4 veckor. 17 härliga människor i åldrarna 18-30 från hela världen välkomnar mig med öppna armar och stora leenden. Stämningen är lite spänd, men efter några timmar lättar den, och jag kan inte låta bli att se fram emot de kommande dagar och veckor jag ska tillbringa med detta godhjärtade gäng.
Väckarklockan ringer 07:30 på morgonen och rostat bröd och pannkakor kan kännas ända fram till rummet. Dagen då jag äntligen ska träffa de människor min mamma har pratat om hur fattiga de är – är äntligen här. Vi körs i ca 20 minuter till två olika skolor där vi volontärer delar upp oss för dagen. Jag möts av ett gäng barn i åldrarna 3-6 år som har en positivitet i sig som man sällan ser. Glädjen jag ser i ögonen på dessa barn som inte får tillräckligt med mat, kläder eller har ordentliga hus att bo i är obeskrivlig. Vi norrmän har en tro på den "materialistiska lyckan" som borde göra oss till lyckligare människor, men denna tro är jag övertygad om är inbilsk. Vad dessa barn önskar sig i julklapp är kärlek, inte en ny iPad eller en väska för 20 000 NOK.
Timmarna flyger iväg och vi får ta del av både lektionerna med barnen, "morgongym", fritid med barnen och namnlekar innan vi går tillbaka till huset. Nu är lunchen klar att serveras till oss i vardagsrummet, och vi gör oss redo för surflektioner på den underbara stranden som ligger några hundra meter ner på gatan. Som ni kanske har förstått så anmälde jag mig till programmet "Surf och äventyr". Under detta program får vi själva lektioner i surfing 2-3 dagar i veckan, så att barnen kommer till oss efter surflektionen och vi lär dem de kunskaper vi har fått om surfing eller simning.
Surflektionen går riktigt bra eftersom det är första gången jag håller i en surfbräda, och inlärningen är väldigt snabb och effektiv så att vi får ut det mesta av de timmar vi har innan solen går ner. Efter att vi varit här i några timmar, både med och utan barn, kör vi tillbaka till huset för att göra oss i ordning för kvällen. Vissa går ut och äter, vissa gör filmkväll i vardagsrummet till sin prioritet, medan andra går till köpcentret eller tar en kvällspromenad.
Dagarna framöver går åt till att komma in i de rutiner vi måste hantera, lära känna barnen bättre och en dag där vi är på en rundtur i staden med en guide. Tiden och dagarna går otroligt fort och varje dag är lika lärorik både för mig själv och vad gäller levnadsvillkoren och samhället jag förhåller mig till här nere. Ja – jag får se otroligt mycket elände, fattigdom, hemlösa tiggare, nedbrända hus, slumområden etc. Men det är dessa intryck som jag tror att vi alla lär oss mest av. Att ha en säng att sova i, ett kylskåp att få mat i, pengar i plånboken, kläder i garderoben, att inte behöva oroa sig för min familj dygnet runt, friskola och tak över huvudet – är inte längre givet. . Det är en sak att se detta elände på tv, men att se det med egna ögon och prata med hemlösa barn är något vi alla skulle ha nytta av. Att klaga på vädret, att vi inte har smör i kylen eller att skolan är tråkig - är något vi alla borde hålla käften om. Att vi bortskämda norrmän klagar på så små bagateller, medan de hemlösa barn som förlorat de flesta av sina familjemedlemmar i hunger inte öppnar munnen, utan ställer sig upp med ett leende runt munnen – är helt otroligt. Livet har fått en ny synvinkel, och det här är en synvinkel som jag uppmuntrar alla att få uppleva så att vi kan se hur bra vi verkligen har det.
Även om det var mycket slum och fattigdom, och jag fick mina tankar i perspektiv – så har jag lärt mig så mycket både om mig själv, om det afrikanska folket och kulturen där nere. Jag ville också uppleva lite mer av Afrika medan jag var där, så jag hade några dagar med några av de andra volontärerna där vi åkte fallskärmshoppning, åkte på 3 dagars safari, åkte elefantridning och en strutsfarm, bunjahoppning, klättrade på Taffelberget, åkte till Robben Island och några andra utflykter. Allt var så absolut värt att lägga både tid och pengar på, och Afrika har så mycket mer än fattigdom att erbjuda. Att kunna vara i fängelset där Nelson Mandela avtjänade tid, titta ut över hela Kapstaden från Taffelberget, se alla fantastiska djur från Lejonkungen och Animal Planet i verkligheten och falla ut ur planet med en liten fallskärm på ryggen - är något jag önskar att var och en av er ska uppleva.
Resan jag har haft har varit en av de bästa jag har upplevt. Allt det har gett mig går inte att mäta med någonting, och varje kväll när jag ligger under täcket går mina tankar både till barnen som var med i projektet och till "min afrikanska familj", som består av både volontärerna och ledarna jag bodde hos under min vistelse min. Den vänskap jag fick med dessa människor går inte att beskriva, och vi hade redan en återförening i Amsterdam för några veckor sedan. En ny resa till Kapstaden planeras redan med GoXplore som reseorganisation, eftersom det förnekas att jag någonsin kommer att se alla underbara barn jag jobbat med igen. Vi ses snart Sydafrika!
Reseberättelser från 2014 (Översatt)
Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Sports & Adventure.