GoXplore i Costa Rica

Följande reserapport skrevs av en GoXplore-deltagare från ett annat land och översattes automatiskt till engelska. Texten kan därför ibland vara lite otydlig.

Äntligen skulle jag ut på en resa igen och den här gången fick jag ett par dagar i Costa Rica. Jag har tidigare rest i två veckor i Costa Rica, så jag såg verkligen fram emot att komma tillbaka igen och uppleva mer av detta spännande land med kuster till både Stilla havet och Atlanten.

Efter en lång flygresa kom jag äntligen till Costa Rica och där fick jag verkligen veta det här med att inte kunna språket. Mitt ordförråd består av att jag kan beställa en öl (eller mer) och fråga var dån är. Båda ganska praktiska saker, men man kommer inte så långt med just detta. Det faktum att det finns spanskakurser som ingår i detta program är förvisso bra, men ju mer du vet i förväg desto bättre är det verkligen.

Jag fick mycket gjort på kort tid i Costa Rica och fick besöka många av våra volontärprogram med Anita från CRLA. Första programmet var Natuwa, som är ett räddningscenter där det främst finns fåglar, men även andra djur som tapirer, apor och ocelots (en typ av kattdjur). Det här programmet tar in djur som hittats skadade och i privata hem och medan vi var där kom faktiskt polisen med en låda med ett skadat djur i. Vi fick en bra rundtur där vi fick veta varför djuren var där och vad de gjorde för att få dem att må bättre.

Program nummer två var sköldpaddsprogrammet på Camoronal där vi också skulle vara lite mer aktiva och vara med i nattpatrullen. Först fick jag en liten presentation om programmet, uppgifterna och vad fokus är. Jag tror att nattpatrullen är Costa Ricas höjdpunkt! Vi gick längs stranden för att se om vi kunde hitta några sköldpaddor, vilket vi gjorde! Den första vi hittade hade precis lagt ägg så det var bara att "följa" henne ner till vattenbrynet igen. Äggen grävdes upp och skulle föras till kläckeriet där de kan kläckas i säkerhet från rovdjur. Eftersom det var två volontärer på programmet så korsade jag allt jag kunde för att vi skulle hitta tre sköldpaddor så att jag också kunde prova. Man måste ha lite tur och sköldpadda nummer 3 - min sköldpadda - hade precis grävt klart ett bo när vi hittade henne, så då var det bara att ta på sig handskar och göra sig redo att möta sig bakåt. 109 ägg packades för att begravas i kläckeriet.

Min förundran över dessa djur blev ännu större när jag upptäckte hur djupt vi faktiskt måste gräva för att lägga äggen säkert i kläckeriet. Den ska vara tillräckligt djup för att hela armen ska försvinna och det ska finnas en kammare som är lika stor som en handboll i botten. När boet var godkänt hällde vi ner äggen innan vi grävde igen och packade dem väl. 45 dagar senare (i slutet av juni) kommer förhoppningsvis de flesta av mina ägg att kläckas i bo A-21 och hjälpas ner till vattnet.

Dagen efter fick jag se en lite annan sida av programmet. Först gick vi en promenad runt själva området för att se hur det såg ut i dagsljus. Efter det gick vi ner till stranden så att jag kunde se hur det såg ut där och ta lite bilder där också. Där hittade vi ett stort hål i nätet vid kläckeriet. Någon – folk – hade skurit upp ena väggen och grävt upp det ena boet vi grävde upp igår kväll. Äggen kommer sannolikt att ätas eller säljas och sedan ätas. För 100 ägg får du cirka 20 USD, så det är inte direkt mycket.

Det satte verkligen käppar i hjulet för resten av dagen, men eftersom det inte fanns något mer vi kunde göra (programmet kommer att sätta upp nattvakter utanför kläckeriet för att förhindra att det händer igen) var vi bara tvungna att vända näsan tillbaka till San Jose . Det är vansinnigt mycket god frukt här, så jag har verkligen frossat i färsk frukt och goda smoothies! Fick en bra på vägen tillbaka och måste säga att jag kommer att sakna frukt som har mognat på trädet när jag kommer hem.

Min sista dag ägnades åt att besöka några av de sociala program vi har i San Jose. Volontärernas uppgifter är i grunden att vara ett stöd för de fast anställda och kan vara allt från att hålla barnen sysselsatta, lugna stämningen eller faktiskt lära ut något. Detta beror förstås lite på barnens ålder, vad volontären kan göra och behovet också.

Jag fick en rundtur på CRLA-kontoret som var mycket större än jag trodde. Det fanns många klassrum för spanska (max 6 per grupp), separat dansrum, yogarum och kök. Jag fick vara med på en spansklektion också! Även om nivån på kvinnan jag hade ett möte med var mycket högre än min kunde jag då svara på några frågor. All heder till Anita som försökte lära mig lite under vår turné.

Allt som allt hade jag ett par fantastiska dagar i Costa Rica och fick se mycket mer än jag trodde att jag skulle göra. Men jag måste säga det - nästa gång lägger jag till några extra dagar så att jag hinner lite mer och får ännu mer!

- Siril (programkoordinator Costa Rica)

Reseberättelser från 2017 (Översatt)

Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Volontär Costa Rica.