Helt otrolig upplevelse!

Hej alla nyfikna själar!

Mitt namn är Anna Olsson och i maj 2015 var jag iväg på Kids&Lion programmet, och jag minns det som om det var igår jag flög hem igen. En helt otrolig upplevelse som knappt kan beskrivas med ord. En resa som har gjort mig så mycket mer "vuxen". Man upplever saker som både kräver tålamod, tillit, förståelse och ett stort hjärta och även ibland räcker det inte till. Dagarna såg någorlunda likadana ut schemalagt men alltid något nytt, spännande, roligt som hände.

Vi spenderade mycket tid på ett ställe kallat "Dropin center" där vi fick träffa flera killar och tjejer som levde under otrolig press – inga pengar, ingen mat, inget hem, deras mål för dagen kunde vara att hitta något som höll dem varma under de kalla nätter som var. Dessa barnen/ungdomar fick vi lära känna genom att lära ut både matematik och engelska. Vi handlade mat som vi lagade åt dem på stället. Spela olika spel, sporter, höra berättelser om deras liv. Dessa barnen hade så lite, men var så mycket gladare än någon jag känner. De hade hjärtan av guld. När man tänker tillbaka på tiden på "dropin" så blir man alldeles varm inombords. De förändrade verkligen min syn på allt som finns utanför min egna "bubbla".

Vi åkte även och besökte ett barnhem där 30 pojkar bodde i ett 4 rok hus. Dessa barnen gick i skolan om dagarna så vi hjälpte dem med deras läxor och lärde även de som inte hade börjat skolan än. Spelade fotboll på gården och memoryspel. Där hade de sysslor som att tvätta, laga mat, handla.

Vissa dagar besökte vi förskolor och olika skolor. På förskolorna i Gweru var det ungefär 100 barn till 1-2 lärare. De var så duktiga, utan dess like. Skolan vi var mest på undervisade vi och hjälpte barn som var i 10års åldern och som hade av olika anledningar hamnat efter i skolan. Detta krävde ett grymt tålamod som man inte trodde man hade. Deras olika personligheter och utstrålningar var underbara.

På helgerna arbetade vi med lejonen, tre killar Arusha, Amani och Africa och tjejen Alika. Att få ha dessa lejonen bredvid sig när man gick ute på savannen var bättre än bäst. Känslan att se dessa små varelse jaga, leka och bara vara lejon var helt otrolig. Jag var verkligen inte någon djurmänniska när jag åkte ner men jag var/är verkligen det när jag åkte hem! Eftersom allt hårt arbete gjordes under veckodagarna så fick vi mest göra roligare saker med lejonen. Leksaker gjorda av hö, elefantbajs och pinnar, med det skapade vi allt från bollar till giraffer. Vi hade även meatprep, under lördag förmiddagen vilket bestod av att mata främst de små men även endel stora lejon. Detta kött kunde vara allt från rutten kyckling till gnu,häst och ko. Inte det bästa jobbet men belöningen blev att se dessa magnifika djur i action.

Min tid på Antelope Park, Zimbabwe var och är något jag aldrig kommer glömma! Jag har fått fantastiska vänner som jag fortfarande träffar. Upplevelser som ingen någonsin kommer förstå utan att se det med egna ögon. Man är inte sig själv när man kommer tillbaka hem, man är en ny och förbättrad version. Barnen som alltid kommer ha en del av mitt hjärta har lärt mig så så mycket om allt livet ger. Man ska verkligen uppskatta det man har, ta vara på sin tid och njuta till fullo.

Man kan inget annat än att älska Zimbabwe.

- Anna