Modigare än någonsin – Annas magiska resa
När jag sammanfattar mitt år på Nya Zealand så är det två saker som dyker upp. För det första har jag gjort så otroligt mycket saker som jag drömt om sen jag var liten. Jag har också gjort saker som jag inte ens visste om att jag ville göra förens jag gjorde dem.
Som att simma med delfiner i Kaikoura. Att gå upp klockan fem på morgonen och i soluppgången åka ut på vattnet med bergen i bakgrunden. Vi var i vattnet i 55 minuter och simmade med Dusky Dolphins. Jag tror inte att jag hade någon känsel kvar någonstans när jag kom upp, men oj vad det var värt det. Eller när vi paddlade kayak i Abel Tasman på alldeles turkost vatten. Eller att få rida bland kullarna i "the most landlocked place in north New Zealand" som vår chef gärna kallade det. Sen att jag var livrädd hela tiden jag red är en annan historia. Och att få ta hand om lamm som förlorat sin mamma. Jag är expert på att blanda till lammjölk nu! Eller när vi gjorde en tre dagars hike på Stewart Island som vi egentligen inte alls var tillräckligt i form för men därmed kände oss ännu stoltare när vi klarade av!
Det andra är att jag blivit modigare. Jag är en sån där människa som är rädd för verkligen allt. Som tur är har jag en pojkvän som vet precis hur långt han kan pusha mig. Det finns väldigt många swingbridges på Nya Zealand och jag vet inte hur många av dem jag har gått över nu, trots att jag hatar broar.
Som tur är förstår jag inte alltid att jag ska vara rädd innan jag gör saker och då är det ju försent att backa ur! Som att åka zipline i Queenstown, jetski i Airlie Beach i Australien eller white water rafting nedför "The worlds highest comercially rafted waterfall". Bungyjumpet lämnade jag dock åt pojkvännen! Som gillade Nevis hoppet så mycket att han gjorde det två gånger.
Jag åker från Nya Zealand full av minnen. Minnen från otaliga nätter i tält på campingplatser mitt ute i ingenstans. Minnen från platser som är så häftiga att de måste upplevas, inte bara höra talas om. (Det finns en anledning till att de kallar sig The real Middle Earth). Även minnen från Rotorua (geothermal acitivity at its best), Oamaru (och världens sötaste små pingviner) och minnen från Blue Duck Station. Ställena där vi stannade ett tag. Och kanske allra mest, minnen av slingrande bergsvägar där man får köra 100 km/h, vilket alla anser vara självmord utom Kiwisarna själva.
Jag är också väldigt glad att vi valde att stanna en månad i Australien och tre dagar i Hong Kong på vägen hem. En månad är givetvis alldeles för lite för att se Australien men vi tänkte att lite är bättre än inget. Med start och stop i Sydney hyrde vi en bil och körde non-stop inåt och uppåt landet i fyra dagar tills vi kom fram till Mission Beach, ungefär en timme från Cairns. Där kunde vi göra något som min pojkvän länge velat göra och som översteg alla mina förväntingar. Nämligen att snorkla i stora barriärrevet. Efter det jobbade vi oss ned längs med kusten tillbaka till Sydney.
Hong Kong är en stad som jag nog inte hade kommit till annars. Jag är dock väldigt glad att vi kom dit. Vi passade också på att åka till Macau en dag, det är bara en timme bort med färja. Där fick min pojkvän göra den (otroligt dumma enligt mig såklart) grejen att hoppa världens högsta bungyjump! Jag tyckte att jag var modig som stog brevid och tittade på.
Jag kan inte rekomendera Nya Zealand tillräckligt. Det är ett land som alla borde uppleva och har du inte bokat din resa än så förstår jag verkligen inte vad du väntar på!
Läs mer om Work & Travel Nya Zeeland
Reseberättelser från 2016
Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Work & Travel Nya Zeeland.