Läs om Emils äventyr i Sydafrika

Hej. Vilken resa!

Måste erkänna att jag var lite nervös inför resan och hur jag skulle klara mig med all förändring jämförd med Sverige. Men det blev till det bättre.

Väl nere i Sydafrika kände man sig som hemma direkt, alla chaufförer, lärare, andra volontärer och framför allt barnen tog hand om en där nere och gjorde resan hur bra som helst.

Jag gjorde många äventyr, jag reste till Godahoppsudden, Port Elisabeth, National Parken Addo. Var helt magiskt natur där nere, allt var vackert, vart man än var så fanns det alltid nåt att ta kort på. Fanns alltid nåt att göra när man var där nere, inte ofta man satt fast i rummet och rulla tummarna.

Jag klättra Tabel Mountains och Lionheads, vilka berg, utsikt att drömma om och rolig utmaning.

Sen såklart skolan, alla barn, alla lärare, kocken och rektorn. Alla var jätte trevliga och man fick hjälp när man ville och ville man göra nåt med barnen fick man oftast fria tyglar.

Jag bodde med andra volontärer i samma hus och det gick bra. Helt olika personligheter och länder som korsas men med trevligt attityd och lite överseende så klarar man det galant.

Sen vill jag bara lyfta barnen än gång extra. Alla barn jag träffa både i skolan och i slumområden var alla på glad humör och tackade inte nej till en omgång fotboll vilket jag gillade!

Jag hade 2 -3 år barn i skolan så undervisa Engelska, målande och lekte mest med dem.

Det jag kommer sakna mest med resan och naturen där nere, alla andra volontärer man levde med och såklart alla barn.

Tack för ni fick resan att funka, utan er hade jag inte upplevt detta.

Och till alla andra som tvekar eller inte enshar tänkt tanken. Tänk om och låt Sydafrika komma in i era hjärtan som det gjorde med mig!