Mitt livs äventyr i vackra Zambia - Girls impact

Tre veckor. 21 dagar. Det var den lilla tid som behövdes för att jag skulle bli kär i en plats, ett land och ett folk. Livingstone, Zambia, var helt främmande för mig innan jag satte min fot där. Jag hade hört talas om stadens namn och om Victoriafallen. Mer visste jag inte om varken staden eller landet.

Den 24 juli landade jag i Livingstone, efter tre försenade flyg och utan mitt bagage som hade hamnat på villovägar. För en stund var mitt humör inte på topp, men så fort jag anlände till Livingstone Backpackers och mitt hem för kommande tre veckor så vände det. Alla var så varma och hjälpsamma. Jag fick låna allt jag ville och det fanns - till min stora lycka – ett butiksområde bara några minuters promenad från vårt hostel. Där kunde jag handla hygienartiklar, handduk och annat. Precis som hemma. Det hade jag ingen aning om innan jag åkte, vilket hade kunnat spara mycket plats i mitt bagage till annat att ta med till barnen, exempelvis.

Så fort jag funnit mig till rätta i mitt rum, som jag delade med 7 andra tjejer, så var det dags att börja lära känna vårt nya hem lite bättre. Jag och de nya volontärer som kommit samma dag som mig blev guidade på området där vi bodde samtidigt som vi fick information om vart allt som vi dagligen skulle använda fanns. Efter detta fick vi en introduktion om organisationen samt det projekt som vi valt att jobba med. I mitt fall var det Girl Impact.

För att inte vara långrandig i beskrivningen av hur en dag såg ut så ska jag hålla mig kort. Varje dag fungerade i princip likadant. Man klev upp, tidigt. Åt frukost tillsammans med andra volontärer och förberedde sig för sitt morgonpass. Efter morgonpasset, som brukade hålla på i cirka tre timmar, så var det dags att åka tillbaka till boendet för lunch och lite rast. Lunchrasten kunde variera beroende på vilket projekt man jobbade med, men alla hade vanligtvis runt två timmar för att äta och vila lite vid poolen. Den här tiden ska också fungera som preparationstid för eftermiddagens pass. Vi samlades i de grupper vi skulle jobba i för att gå igenom vad vi skulle göra på just det passet. Sedan skjutsades vi till den plats vi skulle arbeta på. Eftermiddagspassen varierade tidsmässigt, mellan 2-3 timmar. Vi hämtades upp av våra chaufförer och åkte sedan hem! Väl hemma så fanns det tid till att vila, hänga med andra volontärer, hänga vid poolen eller varför inte besöka en lokal marknad. Middagen serverades runt 18 och alla åt tillsammans, som en stor familj, där vi delade med oss av dagens alla händelser.

Trots att veckodagarna såg likadana ut rent praktiskt så var ingen dag den andra lik. Varje dag väntade nya utmaningar, nya ansikten, nya erfarenheter och massor av nya reflektioner. Särskilt för ett sådant projekt som Girl Impact. Vi hade väldigt varierande dagar. På förmiddagen kunde vi träffa ett gäng unga flickor för att undervisa om puberteten och allt vad det innebär, för att på eftermiddagen gå igenom enklare ekonomi och budgetföring med en grupp kvinnor som arbetat med att starta egna guidade turer i en by i Livingstone. Nästa dag kunde vi starta med att vara ute på åkern för att lära en annan grupp flickor allt om jordbruk, medan eftermiddagen spenderades med unga pojkar där vi talade om jämlikhet. Med andra ord – vi gjorde allt och lite till. Vi fick dessutom möjligheten att vara kreativa och tänka utanför ramarna. Vi hade en helt annan frihet än de andra projekten. Och det faktum att vi inte stod i ett klassrum hela dagen var väldigt välkomnande och ledde till friare lektioner utanför fyra väggar.

Girl Impact är, enligt mig, det viktigaste projektet på plats. Det är svårt att förstå vilken skillnad det gör förrän man är på plats och verkligen ser förändringen med egna ögon. Unga flickor är framtiden. Att stärka deras självkänsla, utbilda dem om viktiga områden, tala öppet om tabubelagda ämnen och bara finnas där för dem är ett sådant viktigt jobb, men inte alltid självklart. Unga flickor och kvinnor lever ofta i det dolda. I det förtryckta. De lever ett liv som mannen har bestämt att de ska leva. Vårt jobb, i Girl Impact, är att bryta detta utanförskap och det görs med utbildning och vägledning – både för unga flickor och unga pojkar.

Vi jobbade inte hela tiden. Vi hade ganska mycket fritid ändå. Så som vardagskvällarna och helgerna. Då fanns det gott om aktiviteter att lägga sin tid på. Jag var bland annat på de lokala marknaderna, där man kunde hitta vackra tyger och prydnader för att inte tala om alla fina hantverk. Smycken och kläder i massor samt mat och kryddor. Victoriafallen, eller Mosi-oa-Tunya som det kallas av lokalborna, var såklart ett måste. Jag hann med två besök dit. Ett till själva parken för att vandra runt och se de magnifika fallen i symbios med den omgivande naturen. Och ett besök till Angels pool, en naturligt formad pool som ligger ovanpå fallen. Besöket dit var verkligen värt all tid och alla pengar i världen. Vi vandrade uppe på klipporna alldeles ovanför fallen och själva känslan som jag upplevde där går inte ens att sätta i ord. Vi fotade och filmade, skrattade lite chockartat av alla intryck, blev alldeles genomblöta av vattnet som föll på oss från de enorma vattenmassorna samt badade i den så kallade Angels pool. Det hela avslutades med en fantastiskt god frukost i ett underbart tält alldeles bredvid klipporna. En annan aktivitet som jag och många andra volontärer gjorde var Sunset Cruise, där man åker en stor båt längs med Zambezifloden och ser solnedgången. Längs med flodkanten såg vi elefanter, flodhästar och krokodiler. Det var en lugn och mycket vacker upplevelse där vi också fick

njuta av mat och dryck. Hela min vistelse som volontär i Zambia avslutades faktiskt i grannlandet Botswana. Vi var ett helt gäng som åkte dit på en safari i nationalparken Chobe. Vi upplevde helt otroliga vyer, alla djur du kan tänka dig och fick spendera natten i små tält mitt i parken. Vi åt tillsammans runt en värmande brasa på kvällen, under den mest stjärnklara himmel som jag någonsin skådat och hörde samtidigt alla möjliga djur runt omkring oss. Det var något alldeles speciellt, och jag skulle göra om det utan tvekan. Denna safariresa var två dagar lång, och vi återvände till Livingstone lite trötta, men otroligt lyckliga efter allt vi hade sett. Afrikas natur och djurliv är det bästa du kan uppleva!

Jag skulle kunna skriva en bok om mina veckor i Zambia. Det jag nu har delat med mig av är verkligen bara ytan av allt jag egentligen skulle vilja berätta. Ett som är säkert är att det har varit mina bästa veckor i livet. Och då har jag ändå upplevt en hel del innan detta. Livingstone är en helt annan värld än den hemma i Sverige. En helt annan värld än det bekväma samhälle som vi i västvärlden är vana vid. Jag har upplevt så mycket misär, mycket tragik, livshistorier som vänt min värld upp och ner. Men, samtidigt så enormt mycket kärlek, värme och lycka att mitt hjärta knappt kunnat hantera det. Jag har aldrig känt mig så hemma på en ny plats som jag gjorde i Livingstone. Att säga hejdå till anställda för African Impact, min volontärfamilj och lokalbor var bland det värsta jag gjort. Tårarna rann och min mage vred sig. Jag kände ändå inom mig att det inte var hejdå för alltid. Jag kommer återvända. Det är det som är mest säkert i mitt liv just nu. Jag kommer åka tillbaka. Och kanske möts vi där?

Har du funderat på att åka som volontär? Har tanken slagit dig? Bara åk. Gör det. Den tid du spenderar i Afrika och de människor du möter kommer att förändra dig och ditt tankesätt för all framtid.

//Emma Ivarsson