Carin var volontär i Nepal

Introduktionsveckan.

Ska nu försöka mig på att skriva lite om min resa som volontär till Nepal. Christer är snäll o låter mig låna sin blogg. Hoppas det funkar. Hur som, har länge velat ge mig ut som volontär inom vården, hittade äntligen något som pass i tid o projekt. Sjukhus i Nepal, vill dela med mig v mina erfarenheter, som man samlat på sig under åren.

Började med 2 dagar i Thailand, varva ner eller ladda upp. Skönt med lite värme, träffa Clary o Anders 2 dagar, och alla andra vänner. Drog iväg till flyget kl5, flöt bra. Hämtades på flygplatsen i Nepal av vår vän sedan 13 år, Phul o hans dotter. Kärt återseende.

Mötte upp Anette, tack o lov att hon är med, jättekul. Kom till volontärhuset där vi ska tillbringa 3 v, fick rum i lilla uthuset. Enkelt rum med 2 sängar. 2 amerikanska systrar var där, ska vara i ett munkloster i 2 v, sen dök 10 kinesiska studenter på 19 år upp. Mixad, intressant grupp. Veckan har bestått av förberedelser för landet. Språk, kultur o historia. Intressant. I huset finns en kille o tjej från Nepal som är allt i allo. Preema, är som lärare för oss. Vi har orienterat oss runt i byn vi bor i, vi har provat yoga. Mat äter vi alla i huset, det värsta vi tagit del av är att äta med fingrarna, kan ej vänja mig vi det. Hygien är viktigt, tvätta händer, låt de torka, sen sprita. Det känner man igen, som hygienansvarig på jobbet. Duscha varmt var bara att glömma, bara att bita ihop, el finns inte på kvällarna i vårt hus. Pannlampa är kanon. Frusit på nätterna, hade fleece byxor som tur var. Sovit med mössa några nätter. Magen strejkar, dela toa med 7 andra, inte lätt. Men vem har sagt att det ska var det?

Har träffat fantastiska människor, sen fina ful hus, lyx, fattigt. Var ut o vandra 4 timmar i morse. Vacker natur, många leenden i byarna i morse. Nu befinner vi oss i centrala Katmandu, duschat varmt, druckit 2 glas vin med våra amerikanska vänner. I morgon ska vi till en ort några timmar härifrån Nagarkot, med min vän Phul. Trekking, vacker soluppgång. Ladda för sjukhusvistelse.

Namaste till alla!

Introduktion för projektet

Helgen innan sjukhuset åkte vi till en ort, Nagarkot, 2 tim från Katmandu för sightseeing. Otroligt vacker natur, ligger högt upp. Snöklädda Himalaya i bakgrunden. Bodde på ett hotell högt upp på en kulle, beskåda en vacker solnedgång, morgonen efter var vi upp 5.30 för att ta del av en lika vacker soluppgång med snöklädda berg i bakgrunden. Efter frukost gick vi 4 timmar, mot Katmandu. Gick igenom små byar där folk lever på sitt sätt. Va som o passera i deras vardagsrum, överallt kokade det raksi, inhemskt vin. Är gjort på allt från 2_10 tim, beroende på styrka

Kom tillbaka på eftermiddag till vår värdfamilj, flyttade in i stora huset. Lite varmare, lite mer el. 8 nya unga kineser hade anlänt. Charmiga på sitt vis. Morgonen efter körde Rajesh oss till sjukhuset. Vår fantaskiska handledare Nila tog emot oss. Deras verksamhetschef. Hon har koll på allt och alla. Sjukhuset har ca 20 sängplatser, en del för kvinnor, en för män. Inte tal om enkelrum här inte. Anhöriga tar hand o patienten, ser till att det skaffas mat, om de kan o får äta. Tillbringa lite tid på avdelning, en doktor på plats hela tiden.

Många sjuksköterskestudenter, som va nyfikna på oss, tyckte det va spännande. Hade rond på eftermiddagen, med vårdlärare som alltid är på plats. Alla fick berätta vad de gjort sista dagarna, bäddat sängar, omläggningar, rondat mm. Gjorde det på engelska för vår skull. Intressant

Sen dags för akuten. Oj, oj oj. 4 sängar, inge draperier här inte. Det va migrän, astma, diarréer, stukat fot, hundbett. Pat kommer till en disk som bemannas av någon, ej sjukvårdare. Berättar om sina besvär, blir hänvisade till rätt dr. Bra va. Flesta specialiteter finns, gastroenterologi, ortoped, tandläkare, ögon, gyn mm. De betalar en liten slant, sjukhuset är kooperativt, och de är för de fattigaste. Har man inte råd att betala, blir man skickad till ekonomen och får rabatt

tb, är ett jätteproblem, de har en speciell mottagning dit Pat kommer dagligen för att ta sina mediciner, har de ej dykt upp på några dagar, ringer sköterskan upp pat. De måste komma.

En morgon på akuten kom en tonårspojke med ont i magen, blindtarmsinflammation konstaterad efter ultraljud. Skulle Op på em. Stanna kvar för att få va med. Intressant. Han va glad att vi va där, tårarna rann när spinalen gavs, mamma o pappa var utanför. Uppdukning av instrument va en annan sak, tyg set, diatermipennan tigs med tång från plasthink. Rent, men ej sterilt. Jobbigt för ett hygienombud att se. Fint snitt, som syddes ihop med en nål som va en jättekrok. Pust. Pojken mådde i alla fall bra dagen efter, fick en påse bilar av oss.

Hygienen är ett problem. De vill att jag ska hjälpa dem med lite idéer om triage och så på akuten. Har pratat lite med en av akutläkarna. Ska på ett smidigt sätt säga att de måste ha lite handsprit, kanske draperier mellan pat. Finns ett handfat på rummet som ej används, massa bråte framför.

Har varit en otroligt spännande vecka, även om vi inte gör mycket, känns det som att de är stolta att 2 svenska sköterskor är där. Kan inte förklara undersköterska, så det får va. Indirekt jobbar vi på samma sätt, samma patent, men vi har olika förutsättningar. Tror de tycker det känns bra för dom, då vi säger det. De får lite kvitto på att det går bra.

I går va vi med på handledare på universitetet, för ssk. Massa höjdare där, hon ville vi skulle komma med, vilket vi gjorde. Presenterade för den ena efter den andra från universitet. Stort styrelsemöte, fattade inte mycket. Men vi klädde oss i våra nepalkläder och fick god mat.

Nästa vecka ska vi ha hlr, för studenter och personal, både do o vi ser fram mot det. Anette har ritat fina bilder, har fått tag i dockor. Återkommer om det.

Helgen nu har vi åkt in till centrala Katmandu o bor på hotell. Skönt, varmvatten, egen toa. Delar annars med 12 kineser, dvs det funkar ej.

Nu sovdags, efter god middag med våra amerikanska vänner, 2 systrar från USA. Lite shopping förstås

Namaste och gonatt från Carin, Nepal.

Inlägg 3

Vi laddade veckan med ett besök i Thamel igen, centrala Katmandu. Hotell, varmdusch, egen toa lyx. Och det kan ju få unna sig. Vi turistade, besökte Rose -garden på fredagen, vackrare en annan del av året, då det blommar. Men en varm rom hade de i alla fall. Mötte upp våra vänner från USA igen, coola systrar som volontärar i ett munkkloster, 69 0ch 67 år. Finns hopp.

Besökte ett aptempel, med min vän Phul, och dotter Issika. Lagom promenad genom olika områden. Intressant tempel, mycket folk, som bar och har sig. Och så apor förstås, va inte så gulliga som vi trodde, slet i Anettes påse med bananer. Lika bra och kasta, ett bett eller rivsår, får man ta rabiesspruta. Inte kul. Spendera eftermiddagen med shopping istället, och det finns det mycket av. Kashmir, Paschmina, schalar, ponchos mm. Söndagen var vi till Durban Square, gammalt tempelområde. Intressanta med det är, att det finns en levande gudinna. En flicka ur ett speciellt kast, väljs ut när hon är i 4 årsåldern. 32 flickor utses. Ska ha ett speciellt utseende, fina tänder, särskilt ögonfärg, fin röst, hennes horoskop är viktigt. Flickorna placeras i ett mörkt rum med män, som dansar, har otäcka masker, 108 buffelhuvud finns i rummet. Den flickan som är lugnast och inte blir rädd väljs ut, placeras sedan i templet med sin familj. Där visar hon sig några gånger om året för alla, mycket sminkad, guld och juveler. När hon får sin mens är hon ute, ur templet, ska leva ett vanligt liv med familj, och nästa flicka väljs. Tyvärr kom vi en dag för tidigt, för att se Kumari. Så kan det var i andra länder.

Tillbaks till sjukhuset. Tillbringade lite tid på endoskopin. Intressant. Ingen sedering, någon kan få en liten lugnande tablett innan, ingen möjlighet till övervakning. Sen kör man på. Dr gör undersökningen, sköterskan skriver på datorn bredvid, alla bilder går in direkt. Diagnos är klar, när patienten spottar slem. Journals skrivs direkt i en liten bok, som Pat har hand om. Men alla får ett id, så det finns på datorn. Nästa Pat är sedan inne på rummet, medans den andra precis är klar. Gastroskopet körs i en balja med sidex, sen vatten mellan Pat. Tar även här klotest, som de får svar dagen efter. En Pat kan komma till sjukhuset, ont i magen, var fastande och då få göra gastro direkt. Inga remisser eller husläkare här inte. Gastrit jättevanligt, män i 30 års ålder. Stark mat, hemgjort vin.

Fick förfrågan om att ha hlr utb, vilket vi hoppa på. Anette är ju instruktör hemma. Vi fick tag i dockor, mini ann, och rita och skrev planscher. Definitivt finns, men används bara av dr, och den var manuell, och inte laddad. Ca 40 sjuksköterskestudenter hade vi i 2 grupper. Vi hade lika skoj alla, var mycket uppskattat. Personalen tog vi en dag också. Gjorde en plansch som ska sättas på deras akut.

Finns mycket att se, en dag va det dags för sjukgymnasten. En kille vi träffat då och då. Hade 4 Pat samtidigt i rummet, det va ultraljud, tns, och värme på. Rygg, knä besvär vanligt. Slitvargar, dessa folk. Familjeplanerare finns också, Gyndr som har samtal, rådgivning om preventiv medel, mm. Utför även abortr, om så är. Före v 12. Då vi va hos henne, var det dags för förlossning i ett annat rum. Missa precis när bebisen kom, kanske lika bra. Gick ju bra, men hur det såg ut på rummet. Det va gummistövlar, flergångsförkläde.

Va med på ronden på avdelningen, med en sköterska. Först går ssk, dr kommer lite senare. Alla Pat i samma rum, delar på kvinnor och män i alla fall. Måste ha anhöriga hos sig, så det kan fixa mat, och gå och köpa mediciner. Ingen avskildhet här inte. Vanlig Pat, feber, mycket hosta, lunginflammationer, diabetiker. Yngre Pat, än vad vi har. Finns tydligen ett geriatrisk sjukhus, för de som knappt har anhöriga som tar hand om.

Måste berätta om winterclinic, en klinik med volontärläkare från Europa. Tar hand om en grupp msk, från ett område, Upper Dolpa. Mot gränsen till Tibet. Vintertid kommer de till Katmandu, kallt att vara kvar. Barnen kan ej gå i skolan, för kallt hålla i en penna. De kommer till kliniken för hälsokontroll, träffa sjukgymnast, vaccinationer. Hepatit b, väldigt vanligt. Bla en lärare, från området som är kordinator. Har pratat mycket med dessa tjejer, besökt kliniken flera ggr. De lånar rum på sjukhuset, allt drivs av olika volontärer. Även nepalesiska sjukvårdare. För att ta sig hem till Dolpa till våren, åker man buss en dag, flyg ca 30 min, sen går man 5 dagar. Många med knä och ryggbesvär förstås.

Vänner till mig, ni vet vika ni är, har gett mig pengar för att köpa nåt till sjukhuset. Vilket vi gjorde e dag. Leta upp en liten affär, med Nila, vår kordinator. Köpte 4 stetoskop, 4 bltr manchetter, 2 saturationsmätare, 2 nebulisatorer, för astma behandling, 20 dig tempar, 3000 kr. Mycket uppskattat av sjukhuset. Tack snälla för det.

Sista dagen kom. Tråkigt ta farväl. Alla fina människor vi mött, som visat, tagit hand om oss. Har varit väldigt uppskattat, även om vi inte arbetat så direkt. Eleverna har varit så glada att vi varit där, nyfikna. Blev hembjuden till en ung flicka på te. Sjukhusdirektören och verksamhetschefen, vår kordinator ordna fin fika, fina schalen o halsen, som betyder lyçka. Att ha 2 så erfarna sköterskor, vet ej vad undersköterska heter, hade de aldrig haft. Lika stort för dom att vi va där, som för oss att få ta del av allt.

Sjukhuset är till för de fattigaste, klart att det märks, inte på långa vägar lik vår standard. Men i direkt jobbar vi med samma patienter, men vi har olika förutsättningar. De var väldigt effektiva måste jag säga. Känner stor ödmjukhet att jag fått vara med om detta och ta del av. Är också så stolt över mig själv att jag gjort detta.

Min sista kväll i Nepal, har Anette och jag tillbringat med min vän Phul och hans familj, god mat, traditionell nepalesisk, och varm rom. Anette åker tidigt i morgon bitti. Jag får sova lite, innan Phul tar mig till flyget, och jag får träffa Christer efter 3 veckor. Härligt!

Stor kram till er alla som orkat läsa

Läs mer om Volontär i Nepal

Reseberättelser från 2015

Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Volontär Nepal.