Carolines äventyr i Australien
Caroline är en helt vanlig tjej från småland som för några månader sedan bestämde sig för att åka ut på sitt livs äventyr. Hon valde att åka på vår World Discovery-biljett för att maxa sin resa till fullo. Efter ha varit och jobbat med vilda lejon i Zambia, hjälpt skadade djur i Namibia, jobbat och rest runt i Australien och tagit del av alla aktiviteter i Nya Zeeland så ställde vi några frågor till henne.
Hej Caroline, Hur är livet "down under" ?
Jag älskar livet här nere. Jag njuter av varje stund och tar till vara på alla upplevelser jag är med om. Folket som bor här är jättetrevliga och hjälpsamma och är det några problem så går det alltid att lösa. Det är inte så mycket som är krångligt här nere.
Vad hittar du på i Australien just nu?
Just nu är jag i Byron Bay och har köpt mig en bil som jag har bilat Great Ocean Road med och även kört till Blue Mountains med. Efter Byron vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag tar livet som det kommer och kommer det upp något roligt eller någonting som lockar för stunden åker jag dit och kollar läget. Så som det ser ut nu åker jag vidare med två eller tre andra svenskar till Surfers Paradise efter en vecka här.
Hur var det på surf campen? Träffa mycket folk?
Jag gillade Surf camp jättemycket. Jag träffade jättemycket folk. Bland annat en tysk tjej som jag har mött upp senare och umgåtts lite med. Instruktörerna är jätteduktiga och när vi inte var på brädan i vattnet var stämmningen hel skön mellan alla i gruppen. Det roligaste var att jag helt allvarligt drömde om surfing sista natten. Det trodde jag bara att man skrev för att locka folk. haha
Sen har du ju blivit Cowgirl på jackaroo/jillaroo, Hur var det?
Jackaroo/jillaroo school var väldigt intressant. Det var jätteroligt att rida så pass mycket som vi gjorde, men jag tror man tycker det är roligare om man har lite mindre kunskap inom ridning. Men vad jag tyckte var väldigt häftigt var horseman ship lektionerna. Jag fick se ett helt annat sätt att uppforstrar hästar. Jag var väldigt imponerad av Tims kunskaper och hur han handskades med hästarna. Det var verkligen som filmen mannen som talar med hästar. Så på det stadiet är jag väldigt glad att jag har haft häst så pass länge (15 år) för att se en helt annan form av hästuppfostran.
Du har ju hunnit med en hel del redan, vad är favorithändelsen så här långt?
Oj, det var en svår fråga. jag vet faktiskt inte. Allt jag har gjort är så himla häftigt och jag har så mycket minnen från allt. Och inget har egentligen varit det andra likt. Men jag älskade lejonprojektet i Zambia. det är någonting av det häftigaste jag har gjort i hela mitt liv. Att bara umgås med lejonen så pass nära och röra vid dem och få en sån bra kontakt mellan oss volontärer och de som jobbade där i och med att det var så pass litet som det ändå var är väldigt häftigt. Sen var det en otrolig tid när jag bodde precis bredvid Bondi Beach, Australien, i 2 månader. Vi blev ett sånt skönt gäng och hade så roligt ihop. Kiwi Experience bussen var fantastisk också. Där träffade jag några vänner för livet och alla galna grejer vi gjorde där ska vi knappt prata om, speciellt i Queenstown. Sen 4 dagars vandring och camping i Blue mountains med 3 kompisar utan guide eller nått vi gick bara rakt in i skogen. Det var en häftig upplevelse också. Du ser, det går inte att bestämma vad som är bäst. Jag lever bara livet fullt ut och älskar varje stund av det nu.=)
Ditt äventyr startade i Zambia, hur var det att jobba med lejon?
Det var nått av det underbaraste och häfigaste jag har gjort i hela mitt liv. Att få den närheten och kontakten som vi fick går inte att beskriva. Man måste uppleva det för att förstå vad jag pratar om. Överhuvudtaget att få uppleva Afrika på det viset som jag gjorde i både Zambia och Namibia var väldigt häftigt. Vi åkte ju ut och hade lektioner i skolor och åkte till en liten by och träffade lokalbefolkningen. Dem har ingenting, inga hela leksaker inga hela kläder och vissa hade nog inte heller hela sin familj kvar. Men dem var så lyckliga! Det var länge sedan jag såg sån äkta glädje från barn. Hur många åtta eller tio åriga barn skulle frivilligt vilja hjälpa till att bära tunga hinkar med vatten för att hjälpa till? Jag tror inte att det är så många. Dem flesta hade nog hellre spelat datorspel eller liknande.
Nästa stopp i Namibia var med många olika djurarter, vad var det som var så fantastiskt med det?
Det som var väldigt häftigt var att man lärde sig väldigt mycket mer om andra djur. Man fick träffa så många olika djur och där var volontärantalet större så man träffade mer människor också. Något av det häftigaste för mig var att få sova bredvid en gepard en hel natt. Att vakna mitt i natten av att hon spinner så högt när hon ligger bredvid en och sover. Eller när man är ute och går med baby babianer? Även fast det inte är så roligt när dem drar en i håret när dem vill klättra ner på ens axlar. Men hur ofta är man ute och går med babianer eller vervet apor? Det är jätte svårt att förklara känslan och det är jätte svårt att visa känslorna på bilder. Man måste uppleva det själv.
Det var några månader sedan du åkte iväg. Varför valde du att åka med GoXplore?
Ja det var ett tag sen nu, 8 månader eller nått sånt. Det är första gången jag gör en så pass lång och stor resa och det kändes tryggt att ha en backup om det skulle hända nått. Jag vet att om det skulle vara någonting fanns det alltid ett nummer att ringa och även fast jag var på andra sidan jordklotet kunde jag bolla mer er hemma i Sverige och ställa frågor, få tips och hjälp.
Resan är ju inte slut än, men vad har den givit dig så här långt?
Jag har mött så otroligt mycket folk. Jag har lärt mig att bli mer självständig än jag var förut, och då tyckte jag själv att jag var väldigt självständig. Jag har lärt mig att inte vara lika naiv och blåögd, det har jag nog inte blivit så mycket bättre på men lite kanske. Nått som jag också är väldigt glad över är att jag inte är dömmande längre. Även om folk säger att dem inte dömmer andra så får man en bild och en tanke om hur en person antagligen är när man träffar den första gången. Men jag väntar tills jag har träffat personen och bildar mig en uppfattning efteråt istället. Jag tror jag kommer märka det mer när jag kommer hem till verkligheten igen och ser hur alla är hemma och hur mycket jag har förändrats. För även om jag inte riktigt kan se det nu, så märks det nog när man kommer hem och börjar leva med mer rutiner igen.
Skulle du kunna rekommendera ditt äventyr till andra? och i så fall varför?
Jag skulle absolut rekomendera detta till andra. Det har jag redan gjort också! Jag har pratat med lite folk hemmifrån och en tjej jag träffade i Zambia också. Jag är väldigt nöjd mer er och jag känner att jag har fått ut väldigt mycket på den här resan. Både att jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra människor och andra kulturer. Jag tror det är viktigt för alla människor att se olika kulturer. Jag menar inte att alla ska göra en sån stor resa som jag har gjort, men att se världen från en annan synvinkel är nog bara bra och lärorikt.
MER OM ATT JOBBA & RESA I AUSTRALIEN
Reseberättelser från 2011
Vill du uppleva något liknande?! Denna reserapport är från Work & Travel Australien.